DECEMBER - VINTERNS FÖRSTA JAKTER

När snön är tillräckligt tjock för att jag ska kunna använda skidorna, så hinner jag i kapp mig själv och får känna mig som en effektiv jägare igen. Den där mellanperioden är bitvis ganska jobbig och besvärlig. Det går varken att gå till fots eller skida fram i skogarna, i alla fall på ett enkelt sätt. Vårens sista tid när snön blir grovkornig och bottenlös kan direkt jämföras med det. Då är det en stund där jägaren inte har speciellt mycket i avlägsna marker att göra, för det går aldrig att färdas på ett avvägt sätt. Den här dagen räckte gått och väl för att hålla "niofotarna" tillräckligt högt upp. Att åka fram på skidor i terräng som om hösten hade varit totalt ogenomtränglig är helt underbart! Det är precis som att gena mellan de finaste platserna. "Revelmyr" som det heter på hemmadialekt, är en myr som är hemskt vattensjuk, farlig och ofta bottenlös. Ett dylikt ställe i skogen passeras nu i vinande fart utan större konstigheter, tack vare skidorna.    
 

Områden där skogarnas störste vingade barrätare finns, kommer jag nu lättare åt. Skidorna hjälper nu också att förmodligen både hinna dit, kanske få prova bössan och få se bilen igen, innan solen lämnar landet. Att ha sällskap under en jakt är oftast väldigt trevligt. Delad glädje är dubbel glädje heter det ju, och jag kan inte annat än att instämma till det uttrycket. Om någon annan också fick se och uppleva detsamma som du själv, så blir det en helt annorlunda känsla för jakthändelsen. Det är svårt att beskriva, men dom jagande som har varit med om det hänger med i resonemanget. Om en kamrat fick se orrtuppen ramla mot marken till tiken så fick du nästan som ett kvitto, på att det var en härlig och spännande upplevelse. För då har också en andra person fått se precis det du fick syna. Ett meningsutbyte, resonemang och samtal är skapat - om en jakt. Där delat minne och reflektioner förstärks, till framtida gemensamheter.        
 

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR
önskar
Christian "Trappern" Nilsson