Jag fick vara med om något mycket spännande en sen hösteftermiddag. En mink hade härjat i ett hönshus hos några kamrater. Den hade tagit sig in till hönorna på natten och dräpt flera av dom. Endast ett fåtal kunde klara livet genom att sätta sig på en pinne högt upp under taket. Släta ladugårdsväggar var inget för den brune. Det naturliga var att ringa till mig och be om hjälp, självklart så ställde jag upp. Sådana specialiteter är alltid lockande! Jag tog en säker fälla i bilen och åkte dit. Men det var under färden till olycksplatsen som det hände...
 

En räv sprang över vägen några kilometer därifrån! Jag trodde att det var en skabbräv och bössan finns ju alltid i bilen, så vi bromsade in. Snabbt gick det och höstmörkret är som sig bör - mörkt. Om den hade skabb visste jag inte, så jag stod och kollade in i skogen. Något rörde sig och ett par ögon lyste plötsligt i dunklet. Jag har alltid med mig lite åtelmaterial av något slag och nu hade en kanin blivit avlivad, så varför skulle jag inte prova att fresta den listige med det. Räven kunde ju ha drabbats av kvalstret. Som att kalla på en hund var det, fast med en klang av en mus pipande. Jag skar delar och kastade till räven som den hastigt åt upp eller försvann med. Innan slutet så fick jag mig ett så kraftigt hugg över fingrarna att jag inte kunde skilja på kaninens eller mitt blod, men vad gör det? Den röde hade nog inte hunnit lära sig att ta fint!

Foto: Patrik Hoffman, Vilhelmina