Att dra till skogs kan ha många anledningar. Som bekant så ser jag sällan eller aldrig bara skog, tjäder, tjuka, röding eller ett spillkråkehål. Det blir till en vana att ha blick för mycket och många - jag är storligen förtjust i detaljer.  
 

Den här järptuppen gav inte mycket till mina flugors skapande, däremot till ett helkonserverat minne på väggen. Skjuter du jaktetiskt så snålt tilltaget som det bara går - håller den sig vacker och oskuldsfull ända fram till kvisten på väggen inomhus.
 

Att flå loss järpnacken med skalpellen och torka den utspänd till våtflugorna, att bryta loss tjukan från björken och skära den till fnöske vid kaffeelden, att dra upp storabborren ur pimpelhålet, rensa, skölja och röka den, att stanna till och fylla papperspåsen med kantareller, för att senare syltas in, att fotografera och göra ett riktigt närbildsmotiv av ett vilt, eller att skjuta fint utan skada och stoppa upp på just en kvist; är att skapa - mervärden.  
 

Jag kommer aldrig att glömma min bästa väns ord.

Att ägna sig åt:

 Mervärdesskapande processer

Under massor av år har jag haft kanske den förnämsta ledsagaren av alla. Vi är tre personer som delar samma tänk, resonemang och ideologier. Jag tycker att jag har mött många människor, men vad har då han gjort - som levt mera än dubbelt så länge som jag? Båda är vi nog överens om att de är extremt låga till talen. Att träffa så mycket folk, men så väldigt få som verkligen innerligt har förstått det. Om man är två stycken eller maximalt tre, så känns det ensamt. Betydelsen av de som delar lika blir däremot mångfalt högre än annars.

Arne "Wilma" Danielsson
 

I slutet av dagen så kan det ha tarvats en eller ett par skott extra, bara för att inte skada värdet. Ett hagel slog i alla fall sönder ögongloben, en hårfin skillnad mellan att bli fluga eller trofé. Det går inte att försumma möjligheten till ett försvarbart, hållbart, fritt och oberoende försörjande i tiden.