Jag satt i lugnan ro vid köksbordet hos min mormor och pillade på en järpkyckling. Med fullt av potatismjöl på mina händer skyndade jag mig till mobilen som plötsligt började ringa - för av princip kollar jag åtminstone vem, det är. Och tur var väl det! För det var ingen annan än min gode vän ifrån grannlänet i söder. Han hade fått syn på en liten skogstjärn lagom när hungern gjorde sitt gehör, så han gick då ned för landning helt enkelt. Då passade han också på att ringa mig, och fråga om jag var hemmavid.
 

En lätt djupdykning bakom kulisserna, i Trapperns industriområde gjorde han - nästan det första av allt. Men jag undrade också inledningsvis om jag nu fick bjuda min långväga, luftburne vän på något ät- eller drickbart. Tyvärr fick jag beskedet att det bara var frågan om en kortvisit. Det gillar jag ytterst sällan, men köper det i alla fall med hull och hår, för på senare dar har jag lärt mig uppskatta sådana möten också, det är ju trots allt bättre än inget umgänge alls.
 

Vi stod ute på min gård i det sagolika förhöstvädret och ganska hastigt gick igenom det mest väsentliga. Men det är inte alltid så lätt att veta på förhand vad som ska prioriteras mest, när tiden är begränsad. Jag kunde inte riktigt heller släppa tanken jag hade under dagen, på att han verkligen skulle komma och hälsa på mig i sin delägda flygmaskin. Och nu stod han bara där i sina nedrullade vadarstövlar och storkameran under armen - hemma, hos mig! Jag tror att mormor hade lika roligt åt, och svårt att förstå att jag skulle få flygande främmande några timmar senare... 
 

Vi kikade in som tvärast i alla mina fans drömbyggnad - Trapperns verkstad, med tillhörande produktionsdel, lagerutrymmen, kundmottagning, kontor, layouthörna, affirmationsvrå, och om jordbruksverket hade varit på; konservatorenhet, fikarum, ateljé och serviceställe. Det tyckte Tomas också var en upplevelse, synd bara att det var fint väder och att det således också bara blev en skrapning på ytan i min hemvist. När vi verkligen kom ner till sjön så häpnade jag. Så fräckt!
 

Tänk att bara kunna sätta sig i ett flygplan så där, och dra iväg precis vart man vill! Jag kunde inte överge tanken på hela konceptet. Bara det att först och främst ha kunskapen och utbildningen för att flyga, sen ha en flygmaskin och allt vad det nu innebär! Någonstans att förvara den, reservdelar, mekande och service - samt underhåll, och kostnader. Vi surrade länge och väl om detta privilegium, som är ganska få förunnat. Vilka möjligheter! Samtidigt slog vi också fast att det skulle bli av en gemensam tur, till en avlägsen plats för jag och Tomas. Men dock med det förbehåll att jag inte skulle inneha titel av pilot. Trapperpilot... nej det var inget kombo av rang!
 

Jag har nog aldrig riktigt tänkt i dessa banor... att kunna ta sig till platser, på andra sätt än med skidor, till fots, bil, skoter och så vidare. Tomas har helt klart nytta av sitt flygplan, det räknade jag rätt snabbt ut. I många år har jag också känt till hans praktverk till hemsida: www.fjellfotografen.se där det finns bilder av i stort sett allt! Flygmaskinen blir ju också en förlängning till det han kanske är mest känd för; sina flygfotografier.
 

Är du i behov av bilder, fundera inte det minsta då på att titta in på hans hemsida! Till och med på Youtube finns han också, fast där förstås på film. Det trodde jag inte riktigt heller på, att Tomas var en simpel filmfuskare som jag. Men jag varnar för att filmklippen kan ge för banbrytande funderationer om ett vidlyftigare frihetstänk! Här hade Piper´n precis lättat för några sekunder sedan, och min gode vän var nu på väg mot ett nytt uppdrag - en ny destination.