När jag sitter med det här så är det jätte sen vårvinter, och bäverjakten är nästan slut. Jag blir alltid lika tungsint när det verkligen blir allvar; sjöarnas isar hänger tunga med mängder av blöt snö ovanpå och det klafsar högljutt när man går. Minst lika besvärligt blir det i mina sinnen när snön inte längre bär skidorna och skaren måste inväntas. Tänk om skaren inte kommer i år? Tänk om den inte bär mig som jag förväntar mig att den ska göra? Och jag som alltid har mina fångstredskap ute till det allra sista...
 

I skrivande stund så hade jag bara dagen innan hämtat hem två av mina sista mörtstugor - nu! Och bli inte förvånad i onödan mina kära sydligt boende kolleger, det var inte på någon is som jag drog upp stugorna ifrån, utan det var tack vare kanotens hjälp. Jag hade fiskat med de alldeles för nära en öppen råk, så förra gången jag var förbi för att vittja så tog jag mig inte ut. På min åtta meter långa stege låg jag mot vaken men tordes inte dra upp ena mörtstugan. Då tillhör jag inte de allra fegaste människorna i Vilhelmina, men isen var fruktansvärt dålig och lös. Om höstens is hade varit lika tjock så hade jag stått upprätt på vakkanten.
 

Nu har jag bara en enda mjärde kvar i en sjö, som jag lade ut i en vak på isen. Den försummade jag också, men jag kan glädja mig åt att det var otroligt dåligt fiske där. Att det ska måsta ta till en bit ut i maj innan jag städat undan alla redskap? Nu är all utrustning städat, servad och lagt på sina förvaringsställen tills nästa snö. Tänk att det ska vara så ångestfyllt vartenda år, att tvingas släppa greppet om jakten och fångsten. Men och andra sidan så står det inte på länge förrän jag har börjat med försommarens sysslor, så har det lägrat sig en hel del.
 

Många sagolika turer fick både jag själv, jag och Maria, men också tillsammans med våra vänner. Här ser ni en av mina bästa vänner Kjelle Mikaelsson och hans tjej Åsa. När jag var framme med kameran så gick solen tillfälligt i moln, men förutom det så var dagen fantastisk. Alla vackra dagar är oftast riktigt usla fisketillfällen, men det spelar verkligen ingen roll när solen står fritt och högst upp. Härom veckan var jag upp till Kjelle med ungefär hälften av mitt sågtimmer, och hoppas på att han ska kunna få ut en hel del plank och bräder av det. Så att jag kan fortsätta mina byggnadsverk...
 

Jag bestämde mig för att hugga ner nästan alla stora granar och någon tall på våran gård, för att få virke. Det måste erkännas att jag blev rätt förvånad över hur många bitar det blev, trots att vi bara har en vanlig tomt. Jag fick hjälp att bära och dra fram stockarna av min andra goda vän Rickard Norberg. Vi slet som tusan men måste så klart lämna rotstockarna i väntan på att kanske någon från ovan kommer till undsättning. Nu när jag måste sälja mitt hus jag nyss byggde så vill jag sätta upp ett bättre förråd och riva det lilla, gamla och dåliga.
 

Jag har ju blivit erbjuden att ta över ett trettio år inarbetat produktionsföretag inom jakten, och vill därför anpassa mig till det. Vi har inte förlorat arvstvisten, det är inte därför jag ska sälja huset. Arvstvisten efter pappa ligger stilla, på grund av att det Svenska rättsamhället ser ut som det gör. Alla människor som läser detta och har hamnat i rättslig knipa vad det beträffar arv av föräldrar; så räkna inte med något, och lita framförallt inte på någon mera än dig själv. Folk säger ofta "det går inte att göra barn arvlösa, laglotten kan man aldrig ta ifrån...", det är visserligen sant, men faktum kvarstår: laglotten kan förfinas och utplånas till noll på dödsdagen! Och dela på en nolla? Samhället ser ut på det sättet att det ska gynna bedragare, lögnare och falskheter, men hindra de trogna, ärliga och pålitliga. Efterlevande maka säkerställde sitt resterande liv på min farfars, våran fars och mig och mina syskons bekostnad. Jurister livnär sig hårdhänt på den lägre stående, enskilde individen, medan lagen står på sidan och tittar på. Därför ser jag fram emot mitt erbjudande jag fått, att få fortsätta denna tillverkning, förhoppningsvis så länge jag lever. Mera ärofyllt har jag aldrig tidigare snubblat över. Nu vill jag sälja mitt nybygge för att få nytt investeringskapital. Gräva in vatten och sätta avloppstank i marken, gjuta platta och spika resvirke. Skapa ett eget livsverk, bygga upp något för kanske de efter mig...