Ja, så fruktansvärt omotiverad jag kan vara ibland av att sitta vid datorn. Och speciellt som nu, med att uppdatera min blogg. Det super dagsaktuella nu är att jag sitter och skriver detta inlägg när det är början av oktober... Så mycket bloggläsare kan jag då inte ha när jag är så dålig på att uppdatera. Men jag får skylla på att jag väntar in bilderna av Ove...
 

Men hur som helst så är sådana uppdrag som detta bland det roligaste jag vet! Jag fick en beställning på en miniatyr rävfälla i vintras, och jag bara måste fota den emot det att den blev klar. Däremot så kanske det inte är den allra bästa produkten ur ett tidmätningsperspektiv, men det spelar och andra sidan inte så stor roll när det är skoj det man gör!
 

Jag satt och funderade ett tag på att försöka göra ett specialgiller till fällan. Göra ett i miniatyr av det Evald Hellgren uppfann en gång i tiden, det giller som han döpte till "Variabeln". Men jag insåg ganska snart att det skulle ta allt för lång tid. Det här är den Värmländska tunnelfällans originalgiller. Ungefär så såg det ut ifrån allra första början. En hävarmsgaffel, stor och lång i trä. Evalds makalöst smarta giller kan man köpa här: www.ideverkstaden.com
 

Särskilt avfångningsluckan i minimodell gillar jag speciellt mycket. Och det obligatoriska utrymningsskyddet i form av ett insektsnät till ventilationstrummor eller galler. Jag som inte hade tänkt att göra så mycket den här sommaren, mera än att gå på fjället med kaffepannan och spöna... Men så fick jag sälja huset och göra i ordning det, och sedan spekulerade och förberedde jag övertagandet av Oves företag. Mässan i Elverum rymdes också in i schemat. Fast visst var jag ute i skogen så det räckte och blev över ändå. För nu är det väl som ingen hemlighet längre det som har tisslats och tasslats om hos Trappern...
 

Just när fällan var klar och jag satt med kaffekoppen i hand så kom jag på att jag bara måste få en "actionbild" på minifällan där den slog igen! Men det skulle jag inte ha kommit på... för jag som är så himla tjurskallig och aldrig någonsin ger mig. Ni kan ju tänka er hur många bilder det blev med min kamera innan jag fick det på bild! Så det kunde jag av förklarliga skäl inte räkna in i fakturatotalen i alla fall. Erkänn att det ser lite fränt ut nu när jag jobbade så för denna händelserika bild! Självutlösaren och min reaktionstid i kombination...
 

Nu hoppar jag tillbaka i tanken igen... Jag hade faktiskt Oves fru Anita att ta några bilder på jag och Ove där vi satt och jobbade i deras garage. Men jag har inte fått bilderna är tyvärr. Han skulle spara ned de på ett USB-minne och skicka med posten, men det har aldrig blivit av. Anita tittade till oss några gånger varje dag där vi satt och tillverkade olika delar till slagfällan Trapper 90. Det blev ju till sist verklighet av övertagandet! Tänk om jag visste då när jag var liten och yngre, där jag satt och bläddrade i Jakt Journalens reportage om bröderna Lindqvist ifrån Piteå. Läste och följde allt; vartenda ord och varenda bild i detalj om fällorna och fångsten. Tänk om jag visste då i begynnande nittiotalet att jag skulle sitta, tjugo år senare... i Oves garage - för att lära mig tillverkningen av Trapper 90?