TRAPPERNS BLOGG DECEMBER

Jag lade inte ned särskilt mycket tid i att beskriva själva flåningen av viltet, som jag skrev i mitt förra inlägg om att just flå. Det kanske läsare tycker är underligt eftersom att det var själva ämnet. Men som jag var lite inne på är det att flå ett djur sällan ett problem i sig, och det finns ganska väl beskrivet i alla andra böcker om temat av olika slag. När jag var liten så var skinnskrapandet höljt i dunkel och frågorna var otroligt många. Än vilken av de få böcker jag kom över så var det inte tillräckligt ingående beskrivet. Jag glömmer aldrig Alf Anderssons och Tommy Paulssons bok; "Jägarens skinn och hudar". Det var en mycket bra bok, men vad jag kommer ihåg så fanns det inte en enda färgbild, bara en otalig mängd illustrationer, skisser som mera liknade teckningar i begynnelsestadiet. Vad lärde jag mig av det som ung och nybörjare? Många, väldigt många är skinnen som jag har förstört genom åren. Idag vill den moderne människa kasta sig av stor nyfikenhet över något nytt, ilfartsförkovra sig på Google.se och sedan tro att man ska behärska det som en senior - som att man aldrig hade gjort annat i sitt liv. Folk måste ge sig till tåls. Man kan inte kunna allt i det praktiska livet bara för att man läste på i mobilen på lunchrasten.

Här kan ni se inledningsvis ett halvskrapat mårdskinn. Jag brukar börja skrapandet av till exempel mård, precis vid bogarna eller strax framför frambenen. Mest av den anledningen att hinnorna på framkroppen inte följer med ned till hinnorna på bakkroppen, utan slutar där vid frambenen. Det blir som en naturlig paus, och då skrapar jag bakkroppen först. Ni ser strax framför valken av fett, spån och hinnor så är lädret så gott som kritvitt, det beskrivs ofta så. Så ska det vara och målsättningen bör ligga i närheten av detta. På det här sättet ska hela, merparten av skinnet skrapas - ända ner till baktassar och svans. Det är under denna process sällan något bekymmer, utan jag vill lägga vikten på huvudet hos djuret.

Ni kanske tycker att det här är lite tvetydigt av mig, då jag på andra ställen propagerar för att djurets huvudskinn i stort sett skulle kunna slängas redan i inledningsskedet. Det är för visso sant, men i andra sammanhang än detta. De flesta jägarna vill sälja sina skinn och få en slant, då oftast gällande mårdskinnen. Även fast inte slutkunden så ofta sätter något värde på djurets huvudskinn, så måste man kunna ta detta tillvara av flera olika anledningar. Bland annat det att hela skinnet måste tillåtas torka på korrekt sätt. Och om huvudet är dåligt skrapat på djuret så kan detta förruttna i diverse grader, vilket i sin tur kan påverka torkförmåga och hållfasthet i andra delar av skinnet. En annan anledning är att ett dåligt skrapat skinn på ett mycket snabbare sätt drar till sig skadeinsekter som päls- och fläskängrar. Om dessa hittas av uppköparen så klassas skinnets värde ned omedelbart några grader. Huvudet har för övrigt också de mesta av djurets tjockare fett, brosk och svulstiga vävnadspartier. Böckerna säger oftast bara att man skrapar skinnets huvudparti, men glöm det! Jag använder alltid saxen. Och hur den används får ni prova er fram till. Men när man har upptäckt tekniken med den så är du överlägsen...

Ungefär så här mycket eller lite brukar jag lämna kvar på skinnet när det nyss är flått. En del proffsjägare ältar i timmar att man ska skära och flå så att det blir så lite hinnor kvar på skinnet som möjligt. Och visst är det sant. Men gör en tidsstudie och se vad du förlorar mest på. Att "extraflå" av stor noggrannhet, eller flå snabbt och rationellt utan överdrivenhet. Du måste i alla fall fram med skrapverktygen och saxen efter flåningen, och då spelar det ingen roll om du klipper bort 0,5 mm tjocka hinnor, eller 1,7 mm. Det går hur som helst aldrig att flå så pedantiskt att du slipper skrapningen. Tro mig, jag har prövat - allt. Kanske så här mycket kan vara lagom att ha kvar av öronbrosket. Då kan man finjustera i efterhand. Lägg väl märke till hur mycket tjockt, rött och svulstigt som är kvar. Före jag har börjat skrapa, eller rättare skrivet klippa alltså.

Här ser ni när jag har börjat klippa bort hinnorna över mårdens vänstra (det blir spegelvänt) öga, mot pannan och huvudets topp, men även bakåt till vänster öra som jag har påbörjat friseringen av. Saxen kan du nästan kosta på hur mycket som helst. Köp gärna med gott samvete den dyraste som finns på järnaffären eller vart du nu är.

Så här ska ett färdigt öra på en mård se ut, tycker jag. Öronöppningen är lagom stor och någon kanske tycker att det tittar fram för mycket päls. Det kan visserligen vara en smaksak, men jag anser att det inte på något sätt föreligger någon risk för surskador när det ser ut på det här sättet. Märk också skinnets övriga ytor som är rena och fina utan hinnor och vävnader. Till höger i bild syns en tjockare blodåderliknande sträng som kan måhända skulle ha klippts bort, men det är det enda i sådana fall. Den tjockare valken under, nedanför örat är något som tillhör skinnet och örat på djuret. De små köttprickarna som syns sticka ut, eller ligga utanpå lädret är lösa och försvinner oftast då skinnet sågspånstvättas.

På det här sättet börjar man att klippa bort runt huvudet. Så ser en genomsnittlig mård ut direkt efter att man har flått den. Där hinnorna, bindväven, broskranden till hälften på läpparna och runt ögat finns kvar. Nosbrosket, eller själva nosmusslan är skuren så pass bra ifrån flåningen att den inte vidare behöver någon åtgärd. Morrhårens hårsäckar gömmer sig längst fram i skinnet.

Nu är skinnets huvudparti helt färdigt, med undantag för ett litet fält runt och närmast ögat. Det har lämnats kvar med avsikt för att visa skillnaden mellan ett skinn utan bortskrapat eller klippt läder, och ett skinn där detta finns med. Ni kan tydligt se det röda lite tjockare partiet runt ögat, på dess vänstra sida, bakåt alltså. Under ögat också några millimeter. Den tydliga gränsen på hinnorna kan urskiljas lättast till vänster och en liten bit under ögat. Det här området kan för övrigt vara svårt att klippa bort, då ögonfransarnas hårsäckar sitter där, och det kan vara svårt att klippa så nära ögonhålan. Skinnet torkar om än detta lämnas, under rätta förutsättningar med temperatur och luftcirkulation. Notera ögonöppningens korrekta utseende efter flåningen, så ska den flås på rätt sätt. En hel, obruten rand runt hela ögat i en cirkel. Läpparna är klippta på bästa sätt enligt mig. Då det finns kvar endast en tunn blå brun rand vid skinnets slut i munhålan. Titta också på morrhårens fäste som även visas på den undre bilden...

Slutligen en detaljbild över morrhårens hårsäckar. Du måste klippa så pass mycket att de visas på detta sätt. Och du kan vara ganska hårdhänt med saxen, för hårsäcken är mycket hård med väldiga muskler runt omkring för att reglera dess läge i olika situationer och tillstånd. En mink och en mård kanske inte är de allra värsta djuren att flå och sedan försöka skrapa på lämpligaste sätt. Men tillvaratagningsmetoden löper som en grön tråd genom allt vilt. Ett mink- och ett mårdskinn kan torka även om man kanske har slarvat en smula med skrapningen, men när det kommer till annat vilt så kan man inte fuska. Hur som helst så ser alltid en duktig uppköpare hur noggrann du har varit - och kommer att betala dig därefter...