BRNO CZ455 American .17 HMR
 

Från det att jag fick licensen för mitt livs allra första bössa, så har jag aldrig ägt en BRNO - förrän nu. Jag har väl inte riktigt tyckt om de tjeckiska vapnen. För varför ska man göra det när det nu finns till exempel tyska, som Anschutz. Men nu var det bara så att jag har redan haft en tysk som inte riktigt sköt så bra som jag hade trott med helmantelkula. När nu utbudet av kulor och färdiga patroner för det matnyttiga viltet är magert, så blev det enklare att byta vapen. Visst sköt min Anschutz rätt okej, men jag vill och förväntar mig mera av ett vapen i en sådan klass.
 

BRNO har alltid varit väldigt grovhuggna, och inte alls haft den finish som till exempel de tyska. De tjeckiska vapnen har också nästan alltid lämnat fabriken med dåliga trycken. Att Amerikanska vapen har dåliga, det beror på lagstiftningen, men de tjeckiska borde inte ha någon anledning att vara tröga, ibland långa och väldigt släpiga. En del jägare och förståsigpåare tycker att man köper ett vapen som en sorts grundplåt, för att man sedan ska måsta anpassa det på alla möjliga sätt. Jag anser att ett vapen från fabrik ska vara fullt funktionsdugligt - punkt slut. Du köper en bil som går att gasa och bromsa med utan problem, du kan ta dig från punkt A till punkt B. Ett vapen är precis det samma. Det finns alldeles tillräckligt många jägare som inte är ett dugg intresserade av att det första man gör börjar pilla och skruva i bössan. De flesta jägare är mest fokuserade på det man jagar med vapnet.
 

BRNO har för övrigt varit mycket välgjorda. Finishen har de sista åren bara blivit bättre, och allt som oftast så har vapnen alltid haft bra passform mellan alla delarna. Dessutom har precisionen i BRNO varit utan kvarvarande förväntning. De vapen som jag har stött på har alltid skjutit tätt. Säkringen är också av den mycket säkra typen, som nästan alla känner till. Om jag nu har köpt en bössa så vill jag att den ska vara helt utan anmärkning. Centralrollen i vapnet är alltid trycket. Det är det som utgör det allra sista momentet i skogen. Och varför ska man då direkt tvingas se sig om efter en vapentekniker eller en ny avtryckarsats? När jag hämtade skjutjärnet hos handlaren så talade han om att den hade snälltrycke inmonterat. Inte visste jag det. Jag hade inte brytt mig om att undersöka detta närmare eftersom att jag på förhand visste om deras dåliga trycken. Men att någon är så galen och monterar ett snälltrycke på en bössa för under sjutusenkronor, det trodde jag inte.
 

Vad är det främsta argumentet att man kompletterar ett vapen av den här typen med ett sådant avtryckarsystem? Som vanligt är det väl så att de människor som sitter och konstruerar saker och ting aldrig behöver använda dem, än mindre i den praktiska verkligheten. Då blir det som i mitt exempel. Många vet redan vad ett snälltrycke ska användas till, så det behöver jag inte gå in på. Men när jag spände avtryckarmekanismen för detta, och sedan skulle till att avfyra bössan så trodde jag inte att det var sant. Det var som en hel liten mekanisk verkstad inne i stocken under lådan. Lite bildligt var det som att det sprang runt en liten halvfull smed där inne, och slog och smidde på allt möjligt... Sedan small det. Suck, kände jag. Om det ordinarie trycket är så dåligt att det ifrån början inte kan användas, då är det illa. Och ännu värre blir det då när snälltrycket framstår som mera på skoj. Jag åtgärdade felet.
 

BRNO har verkligen lyckats i design och formgivning av vapnen, både det totala utseendet och stockarna. Måtten är också väldigt tilltalande. Den här modellen; American föll jag pladask för. När jag såg den på bild för första gången så visste jag att det var en bössa för mitt tycke och smak. Ibland räcker det med att se ett vapen i en tidning eller på internet. Det syntes tydligt att stockning och ergonomi var schysst. Ibland blir man så klart lurad när man väl får hålla i vapnet man har gått och spekulerat på. Så var det alltså inte nu. Däremot matningen av patronerna vill jag än så länge låta vara öppen för förslag, tills vidare utredning. Vad jag förstår så finns det idag bara en enda laddning för helmantlade kulor till kaliber .17, och det är CCI. Jag vet så klart anledningen till detta, och det är kunders efterfrågan. Marknaden finns i USA där man skjuter vilt för rent nöjes skull, eller för att decimera det som människan utfäst till skadedjur. Jag jagar av flera olika anledningar, men huvudsakligen för utkomsten. Med hänsynstagandet för det vilda och levande först i kön. Man beskattar inte utan att tillgodoräkna sig det på något sätt.
 

Nu hade jag en rejäl gammal ståltub på bössan. Förstoringen är bara åtta gånger och riktmedlet av den klassiska stolpen och två horisontala streck. Stolpen är exakt 100 mm bred på hundra meter, så den täcker en del yta och är därför kanske inte det man tänker på i första hand när det gäller klass fyra och hundra meter. Däremot så är stolpen så klart spetsig, och en spets är alltid en spets. Den helmantlade typen sköt som bäst enligt ovanstående bild - vilket givetvis är näst intill värdelöst. Jag skjuter mycket med mitt huvud och min vetskap. Om jag vet och ser att bössan skjuter bra, så går det alltid, och känns det alltid bättre i skogen och vid jakten. Men öppnar vapnet upp, så glömmer jag det aldrig. Varenda dag jag sedan går i skogen så kommer jag ihåg bilden av den sista skjutna serien, den kommer att följa mig som ett grått moln på himmelen. För att sedan störa mig vid skottögonblicket. Modell American sköt alltså endast blygsamt bättre med den helmantlade kulan än min Anschutz. Tråkigt nog så öppnade TNT upp till katastrofläge den också, enligt bilden under.
 

Och ni behöver inte oroa er för hur jag sköt. Det är inte första gången jag avfyrar ett vapen, så tekniken, stödet och temperaturen var det inget fel på. Som eventuellt kunde göra skytteresultatet sämre. Däremot vinden var jag inte nöjd med. Och den lilla kulan på 1,9 g påverkas otroligt lätt. I och med att jag skriver att det ens var vind under tillfället, så förstår ni att det kanske fanns ett litet fel. När man skottställer en klass fyra på hundra meter så får det inte finnas vind helt enkelt. Pipan fick behålla någorlunda samma temperatur genom hela provskjutningen. Kalibern som sådan tycker jag är helt makalös. Om .17 hade kommit samma dag som kaliber .22 Long Rifle, så hade den aldrig funnits idag. För jakten är .17 helt otrolig. Allt har dock sin begränsning, så även denna kaliber. Inträngningsförmågan får man inte glömma bort. Kulans vikt om den expanderar stöter lätt på bekymmer. Hastigheten är förbluffande imponerande med sina 777 meter per sekund - men det är inte hastigheten som dödar...