Min gamla barndomsklasskompis son. Att Lisa Isaksson redan har en så pass fullfjädrad fiskare är ganska otroligt. Eller så är det bara så att åren har gått helt enkelt. Bilden är väl arrangerad av mig. Bössan har så klart inget med gäddfisket i sig att göra, men väl med minkfällorna...
 

Min skatt med alldeles för bräckliga fogar. Till slut kunde vi i alla fall ta oss ned till den vackra ån. Detta var tidigt, tidigt i juni - så harren var väl fortfarande kvar på lekområdena skulle jag tro. Fika fick vi i alla fall, träna kastteknik och en underbar kväll.
 

Av princip har jag alltid en liten bössa med mig, nästan överallt. Kvällen mot natten då jag inte hade med mig något att skjuta med, så kom den silvriga plogen ut på vattnet så klart. Vi fick en fantastisk upplevelse då minken simmade rakt ut till en samling av klippor, hoppade upp på stenarna och försvann in bland skrevor och bon. Måsarna blev alldeles galna!
 

Och så bara för att... jag älskar kvällsrodnaden...
 

Här är min skatt igen. Jag hade lovat att det fanns ett fåtal platser dit hon kunde ta sig, även med sämre bäcken. Om du kastar flugan rätt här så kommer du att få ett rejält hugg övertygade jag.
 

Kort efter att meningen hade rungat ut så högg det! Som för många andra rätt nya fiskare så ordade jag; - Ta det lugnt, ta det lugnt!
 

Ibland bäckmetar vi. Rickard Norberg och hans Stina, tillsammans med jag och Maria. Och visst, det kanske inte blir lika mycket fiske som om det bara var jag och Rickard... men huvudsaken är att man vistas utomhus!
 

Min stora favorit som kämpat sig igenom över ett decennium! Vad skulle jag vara utan min lilla farkost? Om det är farligt sommarvarmt så är det lika bra att koka kaffe ombord.
 

Maria var kanske som sämst här. Oj så plågsamt! Men hon följde strandstenarna ändå efter en av Vilhelminas mest kända strömmande vatten. Ibland funderar jag dock över hur oerhört dåligt fisket kunde bli i en så pass fantastisk å. Svaret är när jag grubblat färdigt en minut eller två - Vattenfall.
 

Jag redigerar aldrig någonsin mina bilder, och kommer heller aldrig att göra. Trots detta så uppträder dessa färger!
 

En fiskebildsklassiker måste också läggas upp. Ett spö, ett drag, en kniv - och så klart en jättefin fisk. Turistinfo: en skogstjärn i södra Norrland.
 

Henrik Lövgren, en av mina allra bästa vänner. Här ser ni hans typiska överlägsna fiskeflin i kvällssolen. När ni ser det där så vet ni att han har en fisk på - och oftast att den är stor.
 

Det tråkiga med Henrik är att han alltid får mera fisk än jag!
 

Självklart så hamnar en sådan bild som ett sista intryck. En sjö med bland annat mycket grov abborre och otroligt stor gädda. Man skulle kunna kalla den för en bror till Malgomaj.