
Det är få människor som jag har stött på genom åren där jag har känt igen
mig själv - markant. Jag tycker att allt för få har förstått själva
poängen med livet. Eller att det kan så vara att alldeles för många
upptäcker det för sent snarare. Och jag tror mera på det sist nämnda. En
bekant avled i dagarna av en kraftig hjärnblödning. Han som hade -som så
många andra- storartat sett fram emot den dagen han skulle gå i pension.
Då skulle han börja leva och göra det han ville... Han blev bara 51 år
gammal. Den här ynglingen som jag för första gången träffade för flera,
flera år sedan är av annan sort. Pojken i motsats till den medelålders
mannen har dock varsammat att det finns andra sätt. Det kanske helt enkelt
finns andra sätt att leva. Det kan även vara på det viset att det finns
andra ögon att betrakta och ta livet i granskning med. Pojken som jag
känner igen mig något otroligt i, är av ett särskilt slag. Jag vill med
detta blogginlägg försöka se till att han får ytterligare en knuff framåt,
i den riktning jag skulle önska. Men framförallt i den riktning som jag
kan läsa mellan hans rader att han dit vill komma. John-Erik Lövgren är som
jag försökt beskriva en ovanligt sällsynt ung pojke i de snart övre
tonåren. Han är oerhört ärlig, ambitiös, pålitlig, ordningssam, punktlig,
noggrann och målmedveten. Utöver detta är han väldigt hantverksskicklig
med sina händer i kombination med sin hjärna.
|

Han brinner för jakten och fisket. Fällfångsten likaså. Detta i
kombination med elden och den sotiga kaffepannan. John-Erik är född och
uppvuxen med en jättelik sjö nedanför deras hus, och med skogarna bakom
knutarna. I byn har det alltid funnits ett stort snickeri med tillhörande
båtverkstad. Min kompis lillebror som han också är älskar att slöjda; där
knivar och kåsor står mycket högt i kurs. John-Erik är ingen dussintingest
som beställer i kataloger och på internet utan hämtar själv sitt material
ur skogen, i form av vrilar, rotstockar, masurstycken och annat. Han ser
själv på materialet om han behöver det och om det duger. John-Erik har
under den senaste tiden också förfinat sin hantverksteknik i
skinnsömnaden. Själv fick vår dotter ett par underbara skinnvantar med
fårullsfoder i födselgåva. Och det kan jag understryka att det är
åtskilliga slöjdare som gått allsköns kurser på olika institut som inte på
långa vägar skulle uppnå ett sådant resultat. John-Erik är tillika tålmodig
i sin natur, och jäktar sällan. Vilket är en förutsättning för en
hantverkare av detta slag. Han har sytt otroligt vackra kaffepåsar och
kaffepannspåsar för att vara så ung. Kniven på bilden fick jag av han som
en sorts gåva. Den dög inte till försäljning tyckte han. Kniven blev för
intetsägande, för lite påkostad och för enkel i sitt utförande. Han gjorde
mycket finare knivar än så menade han, och visst kände väl jag till det.
För mig var den perfekt, även om jag avgudar tysta och lätta
hellädersvarianter. Jag är i alla fall väldigt tacksam! Vid alla
tillfällen som jag får, så försöker jag att peppa och stötta honom i sitt
tänkt och vid sina ideologier om att verkligen försöka försörja sig på det
sätt som den stora, breda minoriteten gör. Nämligen att leva av små
premisser, hand i hand med naturen, att älska det man gör... men
framförallt det viktigaste av allt; att äga sig själv, sin egen tid och
sitt eget liv.
|

Jag önskar verkligen att John-Erik inte faller i samma
förvärvsarbetargropar som samtliga av sina bröder. Men alls inget ont över
detta eller någon skam över det. Visst måste det finnas människor som
också följer klockan och chefen. Det är inte så jag menar... Men det vore
ett sådant fantastiskt slöseri med en sådan ung, oförstörd, finurlig och
duktig människa. Om inte John-Erik ska försöka gå i skuggan eller ledas
framför mig - vem faan ska då göra det? Ursäkta svordomen. Men jag har
träffat väldigt många genom åren, men sällan någon som han. Någon i byn
måste ju förvalta hantverksegenskaperna och föra de vidare. Fast mest av
allt så skulle jag vilja att han fick leva som jag tänker mig att han
önskade sig. Jag kan så klart ha fel, men jag tror inte det. Om det är
något sorts slöjdalster; en kniv, en kåsa, en ask, ett skrin, en
pälsmössa, ett par barnvantar eller så. Så tveka inte att kolla med
John-Erik. Han kan så klart inte allt och har inte provat på till exempel
alla sorters sömnadsmetoder eller så. Men ge han en chans. Beställ hellre
kniven av honom än av mig. Jag klarar mig och vill sällan göra något.
Däremot så kan den beställningen vara början på något för John-Eriks del,
och kanske även starten för en framtida väl etablerad företagare. Med goda
avsikter, sunda värderingar och en förträfflig förmåga att ta till sig
gamla, kända tekniker. Bevara dessa och föra de vidare. Jag ska hjälpa han
allt vad jag kan med momsregistreringar och liknande då det blir dags för
det. Än så länge är det skolan som gäller. Men det sägs ju att det ska
börjas i tid. John-Erik har 073 - 8132702.
|