MARS - JOHN-ERIK LÖVGREN



Det är få människor som jag har stött på genom åren där jag har känt igen mig själv - markant. Jag tycker att allt för få har förstått själva poängen med livet. Eller att det kan så vara att alldeles för många upptäcker det för sent snarare. Och jag tror mera på det sist nämnda. En bekant avled i dagarna av en kraftig hjärnblödning. Han som hade -som så många andra- storartat sett fram emot den dagen han skulle gå i pension. Då skulle han börja leva och göra det han ville... Han blev bara 51 år gammal. Den här ynglingen som jag för första gången träffade för flera, flera år sedan är av annan sort. Pojken i motsats till den medelålders mannen har dock varsammat att det finns andra sätt. Det kanske helt enkelt finns andra sätt att leva. Det kan även vara på det viset att det finns andra ögon att betrakta och ta livet i granskning med. Pojken som jag känner igen mig något otroligt i, är av ett särskilt slag. Jag vill med detta blogginlägg försöka se till att han får ytterligare en knuff framåt, i den riktning jag skulle önska. Men framförallt i den riktning som jag kan läsa mellan hans rader att han dit vill komma. John-Erik Lövgren är som jag försökt beskriva en ovanligt sällsynt ung pojke i de snart övre tonåren. Han är oerhört ärlig, ambitiös, pålitlig, ordningssam, punktlig, noggrann och målmedveten. Utöver detta är han väldigt hantverksskicklig med sina händer i kombination med sin hjärna.
 



 Han brinner för jakten och fisket. Fällfångsten likaså. Detta i kombination med elden och den sotiga kaffepannan. John-Erik är född och uppvuxen med en jättelik sjö nedanför deras hus, och med skogarna bakom knutarna. I byn har det alltid funnits ett stort snickeri med tillhörande båtverkstad. Min kompis lillebror som han också är älskar att slöjda; där knivar och kåsor står mycket högt i kurs. John-Erik är ingen dussintingest som beställer i kataloger och på internet utan hämtar själv sitt material ur skogen, i form av vrilar, rotstockar, masurstycken och annat. Han ser själv på materialet om han behöver det och om det duger. John-Erik har under den senaste tiden också förfinat sin hantverksteknik i skinnsömnaden. Själv fick vår dotter ett par underbara skinnvantar med fårullsfoder i födselgåva. Och det kan jag understryka att det är åtskilliga slöjdare som gått allsköns kurser på olika institut som inte på långa vägar skulle uppnå ett sådant resultat. John-Erik är tillika tålmodig i sin natur, och jäktar sällan. Vilket är en förutsättning för en hantverkare av detta slag. Han har sytt otroligt vackra kaffepåsar och kaffepannspåsar för att vara så ung. Kniven på bilden fick jag av han som en sorts gåva. Den dög inte till försäljning tyckte han. Kniven blev för intetsägande, för lite påkostad och för enkel i sitt utförande. Han gjorde mycket finare knivar än så menade han, och visst kände väl jag till det. För mig var den perfekt, även om jag avgudar tysta och lätta hellädersvarianter. Jag är i alla fall väldigt tacksam! Vid alla tillfällen som jag får, så försöker jag att peppa och stötta honom i sitt tänkt och vid sina ideologier om att verkligen försöka försörja sig på det sätt som den stora, breda minoriteten gör. Nämligen att leva av små premisser, hand i hand med naturen, att älska det man gör... men framförallt det viktigaste av allt; att äga sig själv, sin egen tid och sitt eget liv.
 



Jag önskar verkligen att John-Erik inte faller i samma förvärvsarbetargropar som samtliga av sina bröder. Men alls inget ont över detta eller någon skam över det. Visst måste det finnas människor som också följer klockan och chefen. Det är inte så jag menar... Men det vore ett sådant fantastiskt slöseri med en sådan ung, oförstörd, finurlig och duktig människa. Om inte John-Erik ska försöka gå i skuggan eller ledas framför mig - vem faan ska då göra det? Ursäkta svordomen. Men jag har träffat väldigt många genom åren, men sällan någon som han. Någon i byn måste ju förvalta hantverksegenskaperna och föra de vidare. Fast mest av allt så skulle jag vilja att han fick leva som jag tänker mig att han önskade sig. Jag kan så klart ha fel, men jag tror inte det. Om det är något sorts slöjdalster; en kniv, en kåsa, en ask, ett skrin, en pälsmössa, ett par barnvantar eller så. Så tveka inte att kolla med John-Erik. Han kan så klart inte allt och har inte provat på till exempel alla sorters sömnadsmetoder eller så. Men ge han en chans. Beställ hellre kniven av honom än av mig. Jag klarar mig och vill sällan göra något. Däremot så kan den beställningen vara början på något för John-Eriks del, och kanske även starten för en framtida väl etablerad företagare. Med goda avsikter, sunda värderingar och en förträfflig förmåga att ta till sig gamla, kända tekniker. Bevara dessa och föra de vidare. Jag ska hjälpa han allt vad jag kan med momsregistreringar och liknande då det blir dags för det. Än så länge är det skolan som gäller. Men det sägs ju att det ska börjas i tid. John-Erik har 073 - 8132702.