Det började ju med att jag fick en ny telefon i julklapp av Maria, en sån där skärbräda. Då kände jag att nu är snart det lilla fotfästet helt förlorat och att jag förändras med stormsteg. Men vad ska man i generalitet göra? Om man föds till en värld där man trycker på en knapp på väggen så tänds ett ljus i taket, så att man kan läsa även i den svartaste vinterkvällen? Eller att du sätter dig i ett bekvämt säte, vrider på nyckeln och vips så är du två och en halv mil bort hos en vän på kaffe. Du kan till och med logga tvärt in på ditt mail konto för att få en adress, vart jag än är. Så att jag kan skicka ett paket åt en kund...

Nu blev jag också övertalad att skaffa Instagram. Och det är väl bara så att jag har lärt känna så himla många fina människor runt landet och utanför, som absolut vill följa mig i vardagen och i livet. Min hemsida räcker tydligen inte till, och särskilt då jag knappt vill ta mig tid att uppdatera den. Det är så klart väldigt smickrande att så många är intresserad av det jag gör. Och jag kom på mig själv lite grand en dag när jag ville skicka en bild som jag till varje pris ville dela med mig av till mina närmsta vänner, och insåg då att mottagarlistan hade vuxit sig väldigt lång. Då är Instagram väldigt smidigt.
 

Hur det nu var så började jag lägga ut lite allt möjligt. Och jag har ju svårt att hålla tyst om det mesta. Så fick jag beslutet om mitt byggprojekt i Sågån, och störde mig en smula på den erinran som jag fick. En av grannarna gav klartecken till att återuppföra nya byggnader, men med det villkoret att jag inte fick dra igång någon sorts verksamhet som "luktade" något. Av det som hörde till min så kallade verksamhet Trappern. Jag förstår inte det. Hur kan man vara så fördomsfull att man lämnar ett sådant yttrande, och mig veterligen har jag aldrig någonsin träffat den människan? Hur kan man då bestämt anta eller ta för givet, eller befara att något sådant skulle hända?

Jag blev bara förolämpad. Alla som känner mig vet att jag är super pedantisk av mig och att det nästan inte finns ett endaste dugg att anmärka på hemma hos mig och oss på Solliden. Det finns inte en kvist, en gren, ett träd, en buske, en pryl eller en byggnad som inte är eller står där den ska vara. Hur många killar i min ålder har fem olika gardiner i köket, som jag självklart hänger upp själv. Jag har ett trädgårdsland med potatis, morötter, sallad, gräslök, rabarber, hallon, smultron, jordgubbar, sockerärter, örter, vinbär, buskar och träd som jag helt och hållet sköter om själv. Förutom då min mamma och låtsas pappa måste vattna allt då jag är i Skellefteå.
 

Hur kan man då utan att ens ha träffat människan befara något sådant? Det är få som är så noggranna som jag, det vet jag med säkerhet. Varför tror man då att jag ska slaska på med massa skit i Sågån. Jag blev så trött på detta att jag skulle skriva ett svar på Instagram angående folks inställning till de få som verkligen försöker hitta på något, förverkliga sina drömmar, skapa företag och näringar som kan få bygden att leva eller växa eller vad som helst. Avundsjukan är Sveriges största folksjukdom - glöm inte det! Man tänker oftast (och känner) om inte jag får ha det bra, så ska inte han eller hon heller ha det. Jag äter så ofta jag kan och känner för det hos Martin Bergmans fisk i korsningen in till Lövliden, för att jag unnar han det och tycker att han gör det för jävligt bra helt enkelt. Och stöttar därför han bland annat med en sådan gärning.

Jag skrev något i stil med detta på Instagram. Men det blev för mycket text så jag fick inte med allt där, och kanske var väl tur det. Det här är min sida och här skriver jag hur mycket jag vill!
 

#inlandsmentalitet #bakåtsträvande #goddagspiltar #parasiterande #röttsamhälle #pessimism #nejsägare. Så här bemöts jag och mina närmaste vänner i de allra flesta fall. När någon ny och innovativ idé förmedlas. #detdärgårinte #detdärfårdualdrigigenom #detdäräringenmening #glömdetdär #attduorkartrappern #skaffadigettvanligtjobbistället... Inlandsborna kan eller vill generellt sett svårligen glädjas över någon annan. Man vill inte öppet visa sig positiv för sin medmänniska i sin hembygd. Tänk om det skulle få gå bra för någon annan, tänk om någon annan skulle få tjäna pengar, tänk om någon annan skulle få ha ett liv, en försörjning, ett jobb som man kanske skulle råka få tycka om och till och med kanske älska? Än värre, tänk om det skulle få gå så bra för någon annan att denne kanske också senare kunde få anställa?

Helst tycker inlandsbon att det ska komma någon utifrån, ifrån södra Sverige (inget ont över folk därifrån - tvärtom) som helst ingen känner eller är släkt med. Denna kan man ösa näringsbidrag och annat stöd (jag är ytterst tacksam över det jag fått) över, gynna, handla av och önska lyckönskningar och hurra på i offentligheten... Nej, helst av allt vill generaliteten (för motparten är stark minoritet) att gemene man kollektivt ska sätta sig på caféet på ica (inte på Stenmans konditori) en helt vanlig slät arbetsvardag och fika för pengar som socialförvaltningen delat ut!

Stora rosor som sporrar till de som driver Vilhelmina framåt; Hellqvist plåt, Kolgården, Svensson (Ica), Mountain Lodge, Colorama, Millners El, Saiwa, Vilhelmina Värme, Petterssons Järn (XL), Bergmans, Fäbobergssågen och Stalondämparen! Och bara för att jag inte har räknat upp flera andra företagare som också gör det lika bra, så innebär det inte per automatik att de inte är av betydelse för bygden och näringslivet. De här företagen berörs jag av ganska direkt och tycker är värda att nämna.

Sluta dröm om räddarna i form av de stora företagen med de hundratals jobben, till exempel callcenter, SJ, Fritidsresor, telefonoperatörer med flera som ska komma med de förlösande arbetstillfällena. Dessa företagsjättar har dragit sedan länge och det gjorde även SCA. Norrlands inland kan inte ens få förädla skogen här där den växer och huggs ner, det är skandal. Intäkterna lämnas i form av små blygsamma engångsbelopp (slå ut det på skogens omloppstid) i samband med avverkningarna till markägarna, men inget mera. I bästa fall köper en sådan markägare en fyrhjuling för pengarna på orten. Elproduktionen och avkastningen av denna i kommunen landar också någon helt annan stans vilket inte är någon nyhet. Det kommer aldrig att förändras, någonsin då det styrs centralt. SCA med sitt sågverk kommer aldrig någonsin tillbaka - glöm det. Glöm heller inte att det är ni markägare som får betala för transporterna till kusten och förädlingen (även om ni inte tror det eller vill veta).

Vi har ca 300 arbetslösa ungdomar i åldern 19-25 år! Vad ska dom jobba med? Om dom vill jobba förstås? Stöd istället alla små egenföretagare så att de i sin tur kanske kan anställa varsin på halvtid till exempel. Det skulle kunna bli åtskilliga hundra nya jobb och med säkerhet skapa försvarbar sysselsättning! Sänk arbetsgivaravgifterna och förenkla anställningsformer och villkor så att det blir lättare och billigare för de små näringsidkarna att ta hjälp av andra. Så länge det ser ut som det gör så kommer företagen som är i mellanskiktet, det som jag kallar för språngskiktet svårligen att kunna klättra vidare. Du som egenföretagare med rätt normal produktion, tillverkning eller tjänst kan av fysikens lagar bara prestera till en viss gräns. Förr eller senare kommer du som enmansföretagare till ditt omsättningsmaximum baserat på din egen arbetsinsats. Det leder så klart till att intäkterna stannar vid en viss nivå, som oftast bara ligger vid den gränsen av att du själv kan överleva. Och för att därför kunna expandera så måste man få en knuff framåt av "billigare" arbetskraft. Tills dess att det börjar bli självbärande...

Men vi måste först och främst ha en kommunledning som slutar att tänka på sig själva och arbetstillfällena inom husets fyra väggar. Styrandet i kommunen måste själva tro på det och framförallt ha viljan av att expandera, bygga ut, blomstra och så vidare. För att där efter börja jobba för att försöka förändra inställningen hos medborgaren. Om att primärt och överhuvudtaget försöka försörja sig själv! #surtrapper