Folk känner inte igen mig och frågar ofta; -Är du aldrig ute i skogen nu för tiden?

Jag brukar svara att jag har ju aldrig gjort något vettigt tidigare i mitt liv, så det är väl på tiden att jag gör något nyttigt nu!

Efter att jag fick ta över min framlidne vän Arne Danielssons fantastiska tomt intill min barndoms å, Sågån så har det faktiskt blivit lite väl många timmar utanför skogen och sjön. Det måste jag erkänna. Men jag har ju bara jagat och fiskat sedan jag slutade skolan. Jag har ju bara lyckats få ihop fyra arbetsmånader (direkt inkomstinbringande) per år sedan studenthatten lades på hyllan. Så jag har lite att ta igen om jag skriver så. När jag fick ta över Oves fälla ifrån Piteå så inkluderades ännu ett göromål i min dag. Fällan skulle snabbt visa sig stå för halva min omsättning - så jag förstår ju vart tiden tog vägen!

Till detta kommer så klart mitt älskade lilla, stora hjärta och kärlek Ailine!

Men till sommaren är allt grovjobb med Sågån klart, och jag har lärt mig att hålla lager och tempo med fällorna så då tänker jag börja återgå och smaka på mitt gamla, tidigare liv. Den tiden då jag oftare åt middag och fikade i skogen än hemma i köket på Solliden.

Min Maria ville dessutom flytta hem till sin ursprungsdomän Skellefteå, så det medförde ju också lite knep och knåp. Det tråkiga är att jag har blivit ännu mera uppmärksammad, som i sin tur ger ännu mera kontaktförsök via telefon, mail och sms. Jag kan känna rent spontant att det har jag svårt att hinna med. Men ringer någon och är på väg förbi så brukar jag alltid slå i kaffepannan några koppar vatten!