|
Jag utgör mera och mera en leverantör till andra hantverkare runt landet
och världen, trots att jag är relativt dyr på mina råvaror. Claude Petit
är en kund som enligt medhavda bilder, också är en riktigt duktig
hantverkare. Det är nästan så att jag blir avundsjuk på hans mössa, som
han kallar för "pilot cap". Jag borde även sy upp något alster med skinn
eller läder på utsidan, det är helt klart snyggt! Nackdelen är att man
måste fodra mössan upptill, om inte som i det här fallet - att det utgörs
av bäver...
|
|
som jag självklart har levererat honom. Renskinnet har han stått för
själv. Det är faktiskt rejält roligt att få bilder, sitta och begrunda och
veta att det är jag som har stått för allt arbete av råvaran. Och att
skinnet eller fjädrarna, eller vad det nu än må vara har åkt så långt. För
att slutligen hamna i någon annans händer och avslutas i en stilfull
skapelse. När jag en gång i tiden satt eller låg och siktade med lill
Anschutz´en... och såg knip paret ligga ovetandes på det blanka selet
intill. Den ensamma tranan i vårens låga, kylslagna kvällssol - gå med
avvägda steg i det humusfärgade vattnet, med blick för dagens sista byte.
Då tar det emot att slita lugnet i stycken...
|
|
Men med bevis av dessa bilder, så höll jag aldrig inne skottet... just den
vårkvällen. Visserligen så repar sig tystnaden åter och tar på sig sin
skrud efter knallen som banat väg. Men jag tycker aldrig att djuren blir
sig lik efter ögonblicket. Känslan blir stel och stram, i takt med att
solen göms bakom granskogsridån. Det är nästan som att djuren i skogen
tycker sig; vad skulle du här att göra, och avbryta vårens jubel med ditt
gevär? Sedan tar ju senkvällens och nattens toner vid - men det är inte
samma sak. Här vill jag visa att Claudes tjej, också är en sömmerska av
större mått. Men här av skogsmården...
|
