|
Kan givetvis också jagas med vapen! Minken är väldigt aktiv på hösten och
våren. Under de rödgula lövens tid är ungminkarna i farten, dom utforskar
marker och letar egna revir. På vårvintern ska hanarna leta
parningsvilliga honor och stryker därför omkring nästan dygnet runt utan
att sova. Vid dessa två tillfällen ska man passa på om man vill ha lite
givande vaktjakt! Du intar ett pass med ett vapen som är utrustat med
minst en hagelpipa och väntar. Minken jagar alltid i vattnets linje och
kommer därför också diskret hoppandes på strandstenarna. Den är inte
speciellt känslig för mänsklig lukt, men slinker direkt ner i närmaste hål
om den upptäcker dig. Våren tycker jag själv är förnämligast. Då vaknar
naturen till liv, flyttfåglar börjar anlända, kniphanens frieri hörs
tydligt och luften är klar och hög! Det lilla rovdjuret vistas gärna där
forsar och strömmar både börjar och slutar, passet besitts då helst också
där. Skinnet är dessutom fullt dugligt för att bevara som trofé av en
tidigare lyckad jakt! Vaktjakt ägnas gryningen och skymningen åt, så det
finns som regel ganska mycket tid till annat under dagen. Jakt efter mård
är det inte många jägare av idag som sysslar med. Det kräver verkligen sin
man eller kvinna, i konsten att känna, veta och spåra ett vilt! Klättra i
berg, paddla forskajak eller köra rally… vad är det i utmaning eller
upplevelse? Jämfört mot att försöka spåra upp en mård! Om jag säger dig
att du får använda alla till buds stående medel, och du skulle i alla fall
svårligen lyckas. Snö på marken är ett måste, för att ha något spår att
följa och att mården självklart också ska vara fin i pälsen. Morgonen ska
startas innan ljuset har anlänt, för att i tid hinna upptäcka parspåret av
tjäderdräparen. En skogsmård som den heter med fullständig fackmässig
term, kan röra sig avsevärda sträckor på en natt. Många gånger mer än vad
en skicklig toppjägare förmår skida på en hel dag! Speciellt om djuret
inte finner mat på natten, då kan det bli mil och mer. Man vet sällan i
förväg heller om mården är kvar på din jaktmark när du väl har hunnit
ikapp den. Om du är privilegierad kanske den har sökt daglega i ekorrboet
i granen, är lyckan blekare så ligger mården och sover inunder stenblock
och rotben. Det är väl egentligen då själva jakten kan börja, att försöka
få ut den, och sedan dessutom få skottläge. Italienare tycker ofta det är
sport att skjuta på snabba ripor och morkullor, men då har dom inte prövat
att stå på mårdpass! Jag vet att det finns bruna blixtar, för jag har sett
dom. Men har jägaren tränat ordentligt och hagelbössan är anpassad till
skytten – så rullar mården runt och blir stilla. Ibland tar vi hjälp av en
rödfärgad spetshund, som kanske kan klassas som ett av dom där ”medlen”.
Hunden är väldigt behjälplig, när den dels försöker gräva ut mården, få
den att ta tillflykt i träden igen och framförallt hålla reda på den
snabbe. Att beaktas är att det går många dagar på en mård!
|