Vill inte föreningen Djurens Rätt ha så många medlemmar som det bara är möjligt? Det trodde då jag i alla fall. För några år sedan hade jag tänkt att gå med i Naturskyddsföreningen, men det var nog lika bra att jag aldrig ens försökte. För vilket bemötande skulle jag då ha fått? En jägare, fiskare och trapper som vill gynna den ideologin. Det kunde väl knappast ha gått ihop?

Vissa stunder på året "extraknäcker" jag med att fånga katter. Anledningen till infångandet kan väl samtliga av mina läsare räkna ut - det är knappast till kattpälsens fördel att få luckan stängd bakom. Katter som lämnats, kommit undan folk och som tvingas livnära sig på allehanda vilda smådjur, vinter, yngelperiod som barmarkstid. Tamdjuren föder kullar som få, och har högt reproduktionstal. Ibland har jag funnit spår av katt långt ut i skogar och marker, där hör dom inte hemma. Det är tur att mamma och pappa gav mig ledsyn, medan erfarenhetens år gav mig förmågan att räkna ut vad som skulle finnas vid ett spårs slut. Vapentillverkarna gav mig eldrör, kulor och krut. Det finns många argument.

Hur som helst så en dag fick jag ett samtal. Det var ifrån en av ovanstående, med rätt motstående åsikt - förenings medlemmar. Jag hade svårligen kunnat föreställa mig få ett samtal av en liknande organisation, så fördomsfull som jag är. Men det är klart, till vem ringer man om ärendet är att få låna fällor? Jo, om inte till Trappern, det är ju ganska logiskt. Behöver jag hjälp att släcka branden så ringer jag ju inte till glasmästaren i alla fall. Det var speciellt en katt som var önskvärd att fånga, för att den var utmärglad, frusen och svag. Självklart lånade jag, helst mot betalning ut en fälla! Ombuden hade redan en fälla men den var för undermålig, och jag brukar bara använda mig av de bästa redskapen för att det ska ge resultat - www.ideverkstaden.com Visst var det synd om katten som var ung och oerfaren, och jag lovade att mot en symbolisk summa pengar hyra ut fällan. För jag tyckte ju också synd om kissen, och dom som lade ner sådan tid på att fånga den. Katten som vi kan kalla för "Misse", fast den heter något annat egentligen, var speciellt lurig och tipsen delades ut efter kunskapens regler. Har ni inte fått den inom en vecka lovade jag, så var det för dålig chaufför. "Misse" skulle göras medgörlig, kammas upp och slussas till ett nytt hem - en fin tanke. Vi avtalade genast tid för ett möte och överlämnandet av den förträffliga fällan.

Nu kände jag att det var läge att slå till, när affärer var i görningen. Så jag presenterade det kanske mest förvånande uttrycket av alla, under det hittills gångna året. - Men för den där fällhyran så kan du väl lösa medlemskap i eran förening åt mig, uttalade jag! Den motreaktionen kommer jag aldrig att glömma, och mycket mera ska mina ögon och öron ha passerat innan jag viker in årorna gissar jag. - Men men... du är ju Trappern... du är ju jägare... och fiskare...? Vet du vad våran organisation jobbar för? Du... du äter ju kött... du jagar ju... fällor... fångst... flå... döda... Var ett ungefärligt svar jag fick tillbaka. - Ja, det är väl klart att jag vet vad ni är för ena, svarade jag! Jag tycker att ni gör ett fantastiskt jobb för allt möjligt där ute i världen, på många sätt. "Ji motarbet ju att däm lätt höörnän sittä ti smoskolåän uttan sittpinna, knappt sä däm kan rörsä, int ens fo si sola på dan. Kinesa å allt annä falk ve sneyga söm flå hunna å kattän levarnäs, för däm tro dä ske bli mersom na bättär skinna bordi däm, å sen ske däm tammäfasn eta opp däm uttan å nästan int ens ha schlegä ihal däm. Toksatana söm plöck gåsän å annä kreka, däm å fullt ve livä ti, bäre för å fo än mer durn å mysche mer perninga ti plamboka. Fåra ti vissä lännrän söm däm raka jäddrar in på sletä skinnä å sen kast ut däm ve huvvä förä uti hagan igän. Minka söm jett sitte ti smojäkla fuugälburän, å knappt fo si en villt sprattlännäs börrting. Falkä söm sker ballän tå gitträn å diräkt kastäm ditti stekpanna å moms, tögg å et se flöttä sprut bordi slipa. Stamp kanyla å satan ti smokreka, sä röttän mersom lys tå sä sjalvän söm renä julgraarnslampän, bäre för att falkä ske fo målsä å görsä fin å högfardi oppi syna. Däm gö å still koärna sä däm faan int kan släppa ut sjalv bordi fähusä, å fo eta grörngrässe häll blaforä tå sä sjalvän däm hällär". Allt vad jag bara kunde komma på, och vad som jag hade hört, som Djurens Rätt arbetade mot räknade jag upp. Jag sa att det var väl visst ett beundransvärt sätt i tanke och gärning. Något som jag också gärna givetvis ville stötta, för det gör man enklast genom att just betala ett medlemskap.

Jag tycker att; bara för att jag väljer att rösta på det gröna lyckoklöverpartiet, så innebär det ju inte i och med det att jag också köper deras idéer till fullo - till punkt och pricka. Mitt val styrs ju i det fallet på att dom matchar mina åsikter på flest delar. Om jag förvärvar en skiva av Tomas Ledin, är det ju också så i dom allra flesta fall så att jag inte heller tycker att samtliga hans tretton låtar är lika bra. Utan som oftast, bara ett mindre antal som tilltalar mig - men CD:n vill jag ju köpa ändå. Bara för att jag är jägare som skattar en oändligt förnyelsebar naturresurs, en fiskare som fiskar, dödar och äter mat som kommit till på bästa och minst ansträngande sätt, en trapper som gillrar, syr upp och använder plagg av vilt som levt liv utan den allra minsta rubbning eller irritation i dess omvärld. Ska jag i och med det inte få vara stödjande i organisationer som gynnar vissa delar av mina intressen och värderingar? Något medlemskap i Djurens Rätt av fällhyrepengarna blev det aldrig.

Varför skulle jag låna eller hyra ut en fälla till människor som vill det raka motsatta? Folk som hade för avsikt att fånga och ge katten till ett hem med bättre framtid. Varför skulle jag gynna dom när somliga i den regin välter omkull jakttorn och bränner upp slaktbodar? Varför skulle jag lämna ifrån mig en fälla till gagn för katter som får leva vidare, när min fälla står ett stenkast bort i syfte att släcka dom gemensamma nämnarnas liv?

För respekten av en annan människas åsikt.