Det var ordentligt länge sedan som jag fick förfrågan om ett par riktigt
ovanliga snapsglas. Alla som känner mig mera ingående vet också att tiden
för och från tanke, tal till handling hos mig kan vara bekymrande lång.
Ja, mig brukar det inte bekomma så klart...
|
Efter myckna om och men, så kom de till världen, nästan som med storken.
Jag torkade, riktade och justerade så att de skulle stå i lod. För jag
gissade att användaren senare utefter kvällen skulle ha tillräckliga
problem med att hålla glasen upprätt stående.
|
Ett helt klart tillfredsställande ljud av polygripen när foten av glas
knäcktes som en januarifrusen björkgren. Men hur skulle jag annars få
vätskebägaren att anpassas till min tingest? Råläder av lapparnas kanin
passade perfekt att utgöra styrsel. Glaset kan enkelt tas ur, för att lika
lätt kunna diskas - helst för hand.
|
Jag har kanske inte tillverkat planetens stabilaste snapsglas, det tål
säkert inte vilken finlandsfärjegång som helst - men man kan ju inte få
allt för pengar i världen. Som vanligt är jag alldeles åt pepparlandet för
dyr på även detta genuina, säregna och fullständigt helhjärtade hantverk.
Men då får man faktiskt också med ett äkthetsbevis av Trappern...
|