TRAPPERNS BLOGG OKTOBER

Det finns allt för många jägare och fångstmän runt detta neutralt, normala land som inte alls på något sätt kan tillvarata vilt. Och sedan så klart finns det skogsmänniskor som kan det, och gör det med förbundna ögon. Jag anser att denna okunskap bottnar sig i på tok för låga skinnpriser. För vem kan man förvänta sig, ska intressera sig så pass mycket om att flå ordentligt och korrekt... när man i bästa fall får 85 kr för ett torkat minkskinn av god säsongskvalité? Och till det priset ska du dra av fraktkostnaden till uppköparen, och säljer du till koncerner så dras också några procent bort i hanteringsavgifter.

För att tjäna pengar så måste du alltså bli skicklig, flink med skalpellen och jävligt snabb helt sonika. Jag har många gånger önskat bort varenda farmare som finns, för att med deras enorma mängder producerade skinn, krossar totalt en möjlighet för jägaren och fångstmannen att kunna ha en rimlig lön för mödan. Ett överskott, eller i alla fall ett överantal av skinn skapar så klart lägre priser rent generellt. Nu är jag väl ingen som skulle smyga runt nattetid och släppa ut minkar, men rätt beklämmande är det ändå. För varför ska man bry sig om ett helt rikes fångstmän och jägare, när man istället kan mätta munnen på ett tvåsiffrigt antal farmare? Jägaren skulle kunna, om man var duktig och idog, hålla sig goda inkomster på sidan om... om man bara fick betalt för det arbete man gjorde.

Det första du ska göra är att slänga alla traditionella knivar, som heter både det ena och det andra; "Skinner Action Delux, Super Duper flå 2, Trofy Expert 17... eller bla, bla, bla...". Kast dom åt helvete som min mormor skulle ha sagt. Köp sedan en kundvagn med skalpeller på Apoteket - då klarar du dig ett par år. Detta sätt att flå som jag ska försöka beskriva gäller främst skinn som ska skicka slantar i plånboken, och inte så kallade troféskinn. Jägaren slarvar allt för mycket med att öppna djuret, det är där du har både tiden och så klart arbetet. Använd skalpellen noggrant och se till att verkligen inget hamnar på lädersidan ända ner till förbi könsdelarna för handjuren och bukväggen. Gärna ytterligare ett stycke ut på magen, så att inte fettet och hinnorna följer med skinnet när det börja dras av.

Med skalpellen kan du hela tiden vidröra underhuden på bästa tänkbara sätt, utan att för den skull skära hål på lädret. För den erfarne skinnhanteraren så är den absolut oanvända skalpellen bäst, men för turisten eller nybörjaren så använd skalpellen sist, till de djur du är mest rädd om. Flå alltså med den till en början de minkar eller mårdar du kanske inte är lika rädd om. Det kan se ganska dinosaurieaktigt ut med en dylik flåbänk... Men jag vet inte hur mycket vilt som har fått sitt skinn av kroppen som med denna nödvändighet. Visst, du kanske inte sitter så här på den Svenskupparbetade industrin, men vem är intresserad av det? Genomsnittsjägaren är i alla fall väldigt less efter tjugo mårdar.

Skinnet på baktassarna är inget att spara på, det är inte det som primärt sitter på huvudet på kärringen. Slit bara rakt ut, för fosterlandet och kungen, det skinn som blir kvar runt klorna får se ut precis hur det vill. Nu måste ni ta i beaktning att jag har klippt av tassarna, för att de också har ett visst värde. Den här flåbänken tog Sveriges ende Trapper fram en gång i tiden; Valdemar Bergstrand. Jag tror mig minnas att jag och min dåvarande barndomsvän Nils Karlsson tillverkade varsin på träslöjden, som vi sedan ivrigt försvann hem med. Den har hängt med sedan dess. Bänken av det mycket primitiva slaget är det bästa som jag någonsin har haft för att flå vilt med. Den är väldigt enkel och flexibel och skapar underlag för hela processen av djuret. Ända fram tills att det ska på tanan.

Ni ser ju på mården vart behovet av spån finns mest... Lägg ned den mesta tiden på öppningssnittet, så sparar man otroligt med arbete i ett senare skede. Använd gärna mycket spån, för även om skinnen ofta ska tvättas så undviker man nedsmutsning på ett bra sätt med hjälp av spånet. Dessutom så får man ett fantastiskt bra grepp att dra och pressa loss skinnet ifrån kroppen. Hur du lär dig att kombinera skalpellen och spånet, det kommer du på med tiden. Det blir svårare att se de tunnaste hinnorna om man vräker på spån vid fel tillfälle. Självfallet gäller även nu att inte spara varken frambensskinn eller tassar och klor på dessa. Tänk dock på att inte skära av för snålt, så att det blir ett för stort hål efter benen. Det är bättre att körsnären får sy och lägga igen som han eller hon vill.

Jag hade väl inte tänkt att det här inlägget skulle bli en gratis flåutbildning där man kan se varenda detalj. Det tar för mycket engagemang av mig. Men hur som helst så är det väldigt svårt att med bilder och texter beskriva exakt hur man ska göra. Och det är ändå inte vid själva flåningen som jag tycker att svårigheten ligger, och det kommer jag väl ihåg när jag var liten också, att det momentet gick ganska bra. Frågetecknen kom när jag skulle skrapa skinnet. Då fanns det inga böcker i världen som kunde hjälpa mig med det, och det var just skrapningen som jag hade tänkt lägga energin på lite senare. Bilderna för det är då tagna, så det kommer. Men min hemsida har väl aldrig varit känd för att uppdateras snabbt. Mina inlägg är inga huvudlösa Instagram blixtar om hur tonen i hårfärgningen blev... Nu tycker säkert många, och kanske främst nybörjaren att jag var taskig som inte beskrev ett skit om just huvudet, men det gjorde jag med avsikt. Huvudet är inte särskilt konstigt att flå fram. Jag trodde också i yngre dar att detta var mystik och svåra umbäranden, men så är inte fallet. Efter tio mårdar så vet du hur det ser ut när bulan av öronbrosket visar sig i sitt rätta läge då det är dags att skära av. Efter ögat i rak vertikal linje kommer mungipan... Och hur som helst så är det inte i huvudskinnet värdet sitter, det är fortfarande inte det som sitter på huvudet på kärringen...

Fortsättningen som följer:

Att avbroska...